Valresultatet – Det oklara parlamentet

PratlogoSåhär dagen efter valet fick vi se vissa förväntade resultat men även flera oväntade siffror. Resultaten innebär dock ett mycket oklart parlamentariskt läge, vilket också dominerat nyhetsmedierna under dagen och den stora frågan nu är den om Regeringsformationen.

Det stora väntade resultatet var att de tre oppositionspartierna Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet tillsammans blev största block, om än att de inte fick ett så tydligt övertag som de hoppats på. Ett annat väntat resultat var att Sverigedemokraterna skulle bli vågmästare men det oväntade vad gäller SD var att de skulle få en så stor del av kakan som de fick. 12,9 % landade det preliminära slutresultat från Valmyndigheten på och det går inte att säga annat än att det var just SD som blev valets stora vinnare. Ett annat förhållandevis väntat resultat, sett till den statistiska sannolikhetsmätningen, var att Feministiskt Initiativ inte lyckades klara av Riksdagsspärren trots att både VALU och Novus exit poll båda gav de höga förhoppningar under kvällen.

Valet visade däremot på vissa stora skillnader särskilt i förhållande till opinionsundersökningarna som var mycket mer spretiga än under valet 2010. Detta kommer vi att få anledning att återkomma till i veckan då vi ska göra en analys för vilket institut som visade sig bäst kunna uppskatta partiernas storlek. Men en sak kan vi konstatera vilket är att inget institut kom i närheten av att bedöma SD:s storlek.

Valresultatet har nu orsakat ett mycket oklart parlamentariskt läge där det inte finns ett tydligt Regeringsalternativ. I skrivande stund verkar det också som att Löfven har avfärdat en Regering där Vänsterpartiet vilket kommer att göra det ännu svårare att skapa ett enhetligt alternativ mellan de tre, numera före detta, oppositionspartierna. Den stora frågan är om vi kommer att få se en centerkoalition mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Folkpartiet. Det verkar onekligen som att detta är en uppgörelse som Stefan Löfven söker sett till hans första schackdrag efter valet. Det är också det mest rimliga alternativ som tillsammans kan utgöra en Regering med majoritetsstöd (178 mandat enligt de preliminära resultaten).

Detta val kommer fortsätta vara intressant ett bra tag till!

 

0
Shares

Upptakten! – Vad har hänt under september?

PratlogoSåhär när valdagen snart är här ska vi ta en kort tillbakablick över vad som hänt under september månad. Sedan vi gick in i månaden gjordes en hel del förändringar i modellens förutsättningar där framförallt viktningen av tidsfaktorn kontinuerligt minskade till att överensstämma med antal dagar kvar till valet. Detta gjorde att modellen blev mer och mer responsiv för de förändringar som sker i opinionen i takt med att undersökningarnas frekvens blev tätare och tidsspannet för undersökningarna minskade. I och med denna förändring svänger opinionssiffrorna lite lättare för var dag och det är dessa förändringar vi ska kika närmre på i tre grafer.

De två partier som varit förhållandevis mest stabila under denna period är Socialdemokraterna och Moderaterna. M har fluktuerat från 21,7 % som lägst och 22,2 % som högst vilket också är noteringen för tillfället. För Socialdemokraterna var deras toppnotering i denna graf det inledande värdet där de låg på 30,7 vilket de är förhållandevis oförändrade ifrån på dagens 30,4 %, lägstanotering låg på 29,8 % från vilket de alltså hämtat upp mer än en halv procent på bara en dag.

 

De stora förändringarna går istället att se i nästa graf där alla partier för dagen under 10 % är samlade. I kampen om tredjeplatsen ser vi att både Sverigedemokraterna och Miljöpartiet tappat sedan början av månaden och ingendera har längre över 10 %. Det längsta strået drar dock SD som har 1,1 % upp på MP för dagen. Ett snäpp ner på procentskalan har vi sedan ett litet kluster bestående av Folkpartiet, Centerpartiet och Vänsterpartiet. För V och FP har läget varit ganska stabilt om än att V har haft ett visst övertag. Centern däremot har gjort en rejäl upphämtning under de senaste två veckorna där de gått från en lägstanotering på 4,9 % till dagens notering 6,2 %. Som minsta Riksdagsparti och näst minsta parti i mätningarna finner vi KD på 5,2 % vilka också har gjort en imponerande upphämtning. Den första september hade partiet en blygsam notering på 4,4 % vilket de bättrat på till dagens 5,2 %. Avslutningsvis har vi Feministiskt Initiativ vilka också är ett parti på uppgång. De har nu hämtat upp 0,6 % från sin lägstasiffra på 2,7 % till dagens 3,3 %.

 

Avslutningsvis har vi blocken där vi kan se det avsmalnande förhållande som tidigare också lyfts här på Poligrafik. Det syns här ganska tydligt här också att det är från den 8e som Alliansen började sin upphämtning. De ligger idag på 40,1 % vilket också är högsta notering för blocket. För Oppositionspartierna har utvecklingen sett blekare ut med ett stadigt och kontinuerligt tapp där bästa notering är den första på 48,1 % och den sämsta den senaste på 45,7 %, ett tapp på hela 2,4 %. Den största enskilda minskningen i gruppen är Miljöpartiet som backat stort, särskilt sett till noteringen på 11,6 % de hade i juli. Övertaget för Oppositionen är dock fortfarande 5,6 %, ett rejält försprång som Allianspartierna kommer att få svårt att klara av att överträffa imorgon.

 

0
Shares

Mandatfördelningen – Och vad händer om FI klarar 4%?

PratlogoUtifrån den viktade mätningen av opinionsundersökningarna kan det nu vara intressant att se hur uppsättningen i Riksdagen hade sett ut givet att de viktade värdena stämmer överens med verkligheten. Och vi ska också belysa ett nytt scenario vi tidigare inte beaktat. Den om Feministiskt Initiativ klarar Riksdagsspärren med hjälp av stödröster från de resterande tre Oppositionspartierna.

Varför är detta scenario intressant att titta på? Det är ingen hemlighet att Feministiskt Initiativ vill stödja en vänsterregering utgjord av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet (oavsett hur denna kommer att vara uppbyggd). Det är därför heller inte en långsökt tanke att många som kommer att rösta på ett av Oppositionspartierna kan tänka sig att stödrösta på FI för att maximera blockets chans att nå egen majoritet. På samma sätt som att många röstade på KD i valet 2010 för att inte förlora sin majoritet. Intresset i att göra denna typ av analys ligger därför i frågeställningen om det räcker hela vägen fram? Men en sak i taget.

Hela resultatet av mandatfördelningen i Riksdagen, givet den viktade mätningens resultat, finner ni här under. Den stora förloraren sett till det föregående valet är Moderaterna som tappar hela 26 mandat. Detta är i storleksordning fler platser än hela Folkpartiet har i sig, 24 mandat. Annars är fördelningen för Alliansens tre andra partier FP, C och KD helt oförändrad faktiskt. Bortsett från FP har C idag 23 mandat och KD 19, precis lika många som de mandat de får i den viktade mätningen. På Oppositionssidan är det Vänsterpartiet och Miljöpartiet som växer, 5 mandat för V och 7 för MP, Socialdemokraterna däremot tappar 2 mandat. Den största vinnaren i det stundande valet är däremot Sverigedemokraterna. Trots att partiet tappat i den viktade mätningen de senaste dagarna kommer de växa rejält sett till dagens siffror. Utifrån dagens siffror kommer SD att plocka upp 16 säten och växa från 20 till 36 Riksdagsmandat.

 

Så för att återgå till Feministiskt Initiativ blir det intressant att se hur stor roll partiet kommer att spela om de nu skulle komma in i Riksdagen imorgon. FI har idag 3,3 % i den viktade mätningen och har en ca 16 procentig chans att klara Riksdagsspärren. Till synes verkar det inte vara en överhängande sannolikhet att FI tar plats i Plenisalen men vi ska ändå underhålla tanken. För att genomföra denna analys simulerar vi att en viss del av de tre Oppositionspartiernas väljare stödröstar på FI och de når upp till exakt 4 % där de tilldelas de 14 mandat i Riksdagen. Metoden för att räkna ut detta är enkel och bygger på att vi tar 0,7 % från Socialdemokraterna (eller vilket av de tre partierna som helst) och tilldelar dem FI. I ett sådant scenario kommer Alliansen tilldelas 141 mandat, Sverigedemokraterna 35, Oppositionspartiern 159 och FI 14.

För att nå majoritet krävs det 175 av de 349 mandat som utgör Riksdagen vilket innebär att Oppositionen+FI (173) fortfarande är 2 mandat kort. Som vi ser är de i så fall mycket nära en Riksdagsmajoritet men trots allt en bra bit ifrån. För att detta ska hända är där flera om och men på vägen. Detta kräver nämligen att Oppositionspartierna ska plocka upp två mandat i ett läge där Oppositionen som helhet kontinuerligt tappar i den viktade mätningen samt att FI har en bra bit kvar att vandra till 4 %. Det är då inte ett särskilt sannolikt scenario hur man än ser på det, men omöjligt? Absolut inte. Det har varit en otroligt intressant valrörelse på så vis, det blir bara mer och mer spännande och fler och fler scenarion som uppenbarar sig ju närmre valdagen vi kommer!

 

0
Shares

Differensen mellan blocken – Vart går rösterna?

Pratlogo

***Publicerad 9 september***

I och med att de stora nyheterna kring opinionsmätningarna idag har varit att skillnaden mellan blocken minskar ska vi kolla lite hur detta ser ut för den viktade modellen. Kort lyftes även denna aspekt i det föregående inlägget men vi ska nu istället ta ett lite mer omfattande grepp av hur utvecklingen sett ut i blockpolitiken de senaste månaderna. Vi tar vår start i maj och arbetar oss fram till dags dato.

När vi kikar på differensen mellan blocken idag och hur den har utvecklats över tid är det tydligt att Oppositionspartierna (S, MP och V) minskat i stort sett kontinuerligt sedan början av maj. Som mest var försprånget över Alliansen 14,2 % den 12 maj varefter vi har sett en stark negativ trend och särskilt tappade partierna under sommarmånaderna. Idag ligger differensen partierna emellan på 7,6 % i den viktade modellen vilket nästan är en halvering sedan maj.

 

Men när man bara nämner differensen är det lätt att man som läsare förutsätter att differens innebär att om den ena minskar så ökar den andra, men så är inte fallet. Den huvudsakliga anledningen till att differensen minskar är att Oppositionen har tappat i opinionen men på nettot är det främst inte till Alliansen. Med netto menar jag i detta fall resultatet av strömmarna mellan partier, om exempelvis Miljöpartiet tappar en procent och Moderaterna ökar en procent betyder detta inte nödvändigtvis att denna procent kommer direkt från MP utan kanske från flera partier men på nettot kommer de ifrån MP. Det är istället först och främst till Sverigedemokraterna och Feministiskt Initiativ dessa röster har gått, om än att Allianspartierna faktiskt också har vuxit. Men på samma period har Alliansen gått upp från lägstanoteringen på 36,5 % i början av juli till dagens notering, vilket är högstanotering, på 38,9 %. Det syns särskilt väl när man ställer de två blocken mot varandra. Men Alliansens stora fördel i dagsläget är den positiva trend som synts i de två senaste mätningarna. Det kommer därför att bli särskilt intressant att se hur de nästkommande mätningarna ser ut.

 

Men om man vänder på frågeställningen. Oppositionen har sedan maj som sagt tappat 7,6 % varav 2,4 % har gått till Alliansen, ca 33 % med andra ord. De resterande 5,2 procenten har sedan nettomässigt fördelats mellan främst Sverigedemokraterna, Feministiskt Initiativ och gruppen Övriga. Däremot ska det sägas att för Övriga stod majoriteten av ökningen under tiden som FI ingick i gruppen. Överlag ligger detta alternativ ganska stabilt strax över 1 % såväl i opinionsmätningar som på valdagen historiskt sett. Med andra ord har de resterande 5,2 procentenheterna netto fördelats mellan SD och FI. Men sett till att oppositionen främst tappade under sommarmånaderna när Feministiskt Initiativs huvudsakliga ökning redan passerat är det framförallt till SD som dessa röster har gått. Med det sagt vill jag återigen poängtera att strömmarna partierna emellan är mycket mer komplexa än så och att detta inte är en direkt påvisad korrelation, bara att det är resultatet av strömmarna.

 

Så trots att skillnaden mellan blocken minskar och har gjort så ett bra tag kan man säga att Oppositionen och Alliansen inte är så duktiga på att hämta upp varandras väljare. Som vi såg i ett tidigare inlägg om vad som hade hänt sedan valet 2010 är det även där endast ca 35 % av rösterna som Alliansen tappat som gått till ett av de tre Oppositionspartierna. Detta om något är blockpartiernas stora misslyckande. Bara var tredje väljare som ändrar partisympati gör det till ett alternativ som tillhör något av de två blocken. Detta märks också särskilt väl i att ingetdera block längre är i närheten av att nå egen majoritet i Riksdagen utan valet kommer återigen att resultera i ett så kallat hängt parlament, där inget alternativ har egen majoritet.

0
Shares

Valet 2010 – En tillbakablick

PratlogoI måndags utlovades att sidan kommer att uppdateras varje dag med tanke på den frekvens opinionsundersökningarna numera kommer ut med samt att den minskade tidsaspekten för viktningen kommer innebära skillnader mer eller mindre dagligen. Trots detta så såg vi inga förändringar på någon front under dagen. Vi väntar nu med spänning på att framförallt Demoskop, YouGov och Skop ska komma ut med nya mätningar för vilka det är hög tid! De förändringar dagens 12-dagarshalveringen innebar var i sannolikhetsberäkningarna där Centern och Kristdemokraterna rörde sig marginellt framåt i förstaprioriterade målsättningen att klara Riksdagsspärren. En större förändring stod däremot Oppositionen i majoritetsberäkningen för där deras chanser till egen majoritet minskade till 36,9% från 40,6%.

Men istället för att titta på dessa siffror ska vi kika på förändringen sedan valet 2010 för här finns en hel del iakttagelser att göra. De mest intressanta siffror detta val innebar var att Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val sedan 1911, Moderaterna gick starkt fram och blev nästan Sveriges största parti samt att Sverigedemokraterna tog sig in i Riksdagen. Det är också bland dessa partier vi även detta val kan se vad som kommer att bli de mest intressanta rubrikerna efter detta val för om vi tittar på opinionssiffrorna. För dagen ser vi att Socialdemokraterna inte har lyckats åstadkomma någon förändring alls i väljarkåren där de mer eller mindre står på exakt samma siffra som för fyra år sedan. Trots att partiet under dessa fyra år har varit med om en ganska turbulent tid där de nu är inne på sin tredje partiledare får man ändå anse att dessa förändringar borde gett en positiv förändring. Särskilt med tanke på partiets målsättning på 35 % till årets Riksdagsval.

Moderaterna däremot har stått för en stor förändring, och det åt det negativa hållet. Valet 2010 var tvärt emot Socialdemokraterna det bästa valet de gjort sedan 1914 där de stod på en betryggande andraplats med ett stöd på över 30 %. Det skulle visa sig att det framförallt var deras ekonomiska politik där de framstod som ett betryggande val i väljarnas ögon mitt uppe i den stora ekonomikrisen som rådde vid tillfället. En annan aspekt på deras framgång var att Fredrik Reinfeldt, sett till förtroendemätningarna, hade ett mycket bredare stöd hos det svenska folket än Socialdemokraternas alternativ Mona Sahlin. Men när vindarna nu vänt för partiet ser vi att Moderaterna stått för det i särklass största tappet i opinionen där de förlorat mer än en fjärdedel av sitt stöd från 2010. En markant skillnad trots att de historiskt sett är tillbaka på en mer ”normalnivå” sett till de senaste trettio åren.

Den sista noterbara skillnaden är Sverigedemokraterna som kommer att stå för ett nästintill fördubblat stöd om opinionsundersökningarnas nivåer står sig. Allt tyder på att så också kommer vara fallet sett till en analys som gjordes här på Poligrafik under sommaren i inlägget ”telefon vs. online”. I detta inlägg kikade vi närmre på skillnaden mellan val av metod att ställa frågan om partisympati där det gick att se att SD hade 2,6 % större väljarstöd i onlineundersökningar i förhållande till telefon. Vanligtvis beror detta på en ovilja att berätta för en telefonintervjuare att man röstar på just SD av misstro. Idag har denna siffra minskat markant till bara en halv procent vilket tyder på att dessa mer uniforma nivåerna bättre representerar det reella väljarstödet.

I övrigas fall går det att se att de andra tre Allianspartierna också tappat sedan 2010 till förmån för Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Feministiskt Initiativ. De största vinnarna av dessa är MP och FI, där det sist nämnda stått för en enorm utveckling sett till 2010 års val.

 

Om man sedan tittar på blockskillnaderna går det att göra en intressant notis, oppositionspartierna har egentligen inte ökat så starkt, bara 3,8%. Detta hänger så klart ihop med att SD vuxit sig starkare men också för att FI har nått en förhållandevis stark position strax under 3 %, sett till att det inte är ett Riksdagsparti då. Ett parti som bara uppmätte sig till 0,4 % valet 2010. Men det måste ändå ses som en intressant aspekt att Alliansen tappat nästan 11 % av sitt stöd och att Oppositionen bara lyckats locka till sig 3,8 % av dessa. Och då har Socialdemokraterna som största parti inte lyckats locka till sig någon av dessa väljare. Förstås finns där en bredare aspekt till partiströmningarna, men sett till ”nettonivån” är det ett ganska dåligt facit för Socialdemokraterna. Den generella slutsatsen man kan dra är att den svenska väljaren valt att stödja alternativen som mer placerar sig i ytterkanterna på det politiska spektra där man får se SD som högerflanken (4,7 %) och V samt FI som vänsterflanken (3,6 %). Detta är dock inte en ovanlighet att de stora partierna plockar in några punkter dagarna innan valet men frågan är om och i så fall hur mycket M och S kan komma att hämta upp.

 

0
Shares

Trendlinjen – maj till augusti

Pratlogo***Uppdatering: Dessvärre visas inte datumen i grafiken på ett korrekt sätt i alla webläsare och skärmstorlekar. Spannet är emellan den 29 maj – 29 augusti***

Den viktade modellen är uppdaterad tidigare idag vilket kan ha varit den sista gången för augusti. Så innan ni lämnar kontoret för en fredags-afterwork eller hemmakväll kan det kanske vara kul att titta på hur trendlinjen sett ut sedan slutet av våren, här uppdelad i tre intervaller för de procentuella segmenten som är intressanta.

För de mindre partierna kan vi konstatera att det på sistone överlag ser ut att följa trenden av oförändring bortsett från Miljöpartiet och Sverigedemokraterna som stångas om platsen som tredje största parti. Just nu har MP minsta möjliga övertag, 0,1%, men trenden är att SD är på uppåtgående (som förvisso haltade av dagens modelluppdatering) och Miljöpartiet på nedåtgående.

  För våra två stora partier är det lite mer intressanta trender att observera då de båda lyckats stabilisera sitt väljarstöd och till och med öka något. Detta kan möjligtvis vara den effekt som EU-valet hade på svensk politik, vilket vi diskuterat tidigare här på Poligrafik. I EU-valet är den gemene väljaren helt enkelt ”friare” i sitt val och satsar hellre på smalt profilerade partier i kontrast till de breda alternativen som S och M representerar. Att både EU- och Riksdagsval infaller samma år kan därför ha gett en effekt på opinionsmätningarna för Riksdagsvalet. Sympatierna skiftade något inför och direkt efter EU-valet men allt som hösten närmar sig återvänder väljarna till de två stora alternativen.

 

Avslutningsvis kikar vi på det översta segmentet där vi samlat blocken. Det som vi framförallt kan notera är det avsmalnande förhållandet Alliansen och Oppositionen emellan efter sommarmånaderna. Däremot kan vi också konstatera att avståndet  fortfarande är avsevärt. Om det hade varit val idag hade differensen blocken emellan varit över 10%, vilket är en markant storleksskillnad för att vara svensk politik.

Med det sagt önskar Poligrafik er alla en trevlig helg!

 

0
Shares

Vad har hänt sedan april?

PratlogoVanligtvis tittar vi här på Poligrafik främst på dagens opinionsläge men för ovanlighetens skull är det dags att kika i backspegeln. Det blir aldrig nog så intressant att veta hur opinionen står och väger för tillfället men det kan vara lika intressant att titta på rörelserna för partierna och blocken. Därför ska vi kika på en klassisk trendlinje  som visar hur den viktade opinionen sett ut här på Poligrafik sedan april. För att vi på ett så bra sätt som möjligt ska se partierna och blockens rörelser är dessa mätningar indelade i tre separata grafer som är beskurna i Y-axeln för att ge er en överskådlig och lättläst bild.

Om vi börjar underifrån och bortser från de två stora svenska partierna Socialdemokraterna och Moderaterna täcker vi in resten av de svenska partipolitiska alternativen som pendlar mellan 0-12 procent. Och där finns några intressanta observationer att göra varav den främsta är att vi än inte fått se något parti byta plats de senaste 4 månaderna. Om så skulle bli fallet framöver ser det onekligen ut att bli Folkpartiet som passerar Vänstern då FP sakta men säkert ökat sitt väljarstöd sett över hela perioden. Detta är faktiskt något som kan karaktäriseras för alla Allianspartier, svaga men säkra uppgångar i opinionen, trots C och KD:s bakslag de senaste mätningarna. I övrigt ligger Miljöpartiet på översta raden och vi kan se en ”peak” under sommarmånaderna varefter de förlorat en del mark. Troligtvis beror detta på att de lockat till sig en hel del av Alliansens väljare i kombination med EU-valet, väljare som sedan återgått till borgerliga alternativ allteftersom att höstkampanjerna dragit igång. Strax efter MP ser vi att Sverigedemokraterna drar starkt uppåt och passerade för första gången i Poligrafiks mätningar 10%-gränsen i veckan. Och om vi avslutningsvis vänder blickarna neråt ser vi att Feministiskt Initiativ inte är på väg åt rätt håll för tillfället. Som ni säkert förstår är det tydliga droppet för gruppen ”övriga” helt beroende av att FI särredovisades.

 

I den andra kurvan ser vi bara två alternativ, Socialdemokraterna och Moderaterna, som vägs in i spannet 20-36 % och det går inte att säga annat än att det här går att utläsa två tydliga trender. Den första av dessa är att Socialdemokraterna stadigt tappar mark i den viktade modellen. Deras stöd ligger idag på 30,3 % vilket är 0,4 % under 2010 års valresultat, ett resultat som karaktäriserades som ett katastrofval. Om dessa siffrorna står sig och vi inte kommer att se en Socialdemokratiskt ledd Regering efter valet kan det bli intressant att se om Stefan Löfven kommer klara av att behålla ordförandeskapet i partiet. För Moderaterna ser det bättre ut, särskilt på sistone. Efter att ha tappat stor del av väljarstödet, särskilt under EU-valet där man bara lyckade bli tredje största parti, börjar de sakta men säkert återfå stöd trots att de ligger långt efter 2010 års valresultat på 30,1 %.

 

Avslutningsvis kan vi se att blocken ganska väl följer Socialdemokraterna och Moderaternas trend trots att block-kurvorna är lite mer flacka i sin karaktär. Vad som däremot är mer intressant är vilka implikationer detta kommer att ha på valdagen då denna utveckling egentligen säger att vi inte kommer att ha ett tydligt Regeringsalternativ efter valet då ingendera block kommer att nå Riksdagsmajoritet. Förvisso styr Alliansen som minoritetsregering idag men detta med en mycket liten marginal där de bara saknar ett mandat från majoritet. Detta har vanligtvis därför inte varit något problem då de kunnat förlita sig på utomstående stöd då det har behövts. Inte helt ovanligt är att detta kommer ifrån SD som har kunnat agera vågmästare under mandatperioden. Frågan är nu bara vad som kommer att hända om Oppositionen blir största block men inte får egen majoritet? I och med att båda block förkastar alternativet att använda sig av SD som uttalat stödparti är det inte helt omöjligt att vi kommer att se en spricka i blockpolitiken. Kommer vi måhända få se en Mittenregering efter valet?

0
Shares

Sannolikheterna – 18 augusti

PratlogoOch samtidigt som vi uppdaterat den viktade modellen är det också dags att uppdatera sannolikheterna. Redovisar båda dessa i samma inlägg denna gång.

Först ut är Centerpartiet, Kristdemokraterna och Feministiskt Initiativs kamp för att klara 4 % där de alla tre fick bakslag av de senaste två mätningarna. Centerns chans att klara Riksdagsspärren minskade till 83,9 % och Kristdemokraterna backade till 56 %, detta var en sannolikhetsminskning med nästan 10 % var. Båda dessa minskningar kan i stort sett tillräknas Sifos mätning som kom ut i fredags där ingen av partierna nådde upp till Riksdagsspärren på 4 %. Feministiskt Initiativ minskade också och ligger nu på en försvinnande liten sannolikhet att klara Riksdagsspärren, 6 %. Med en så pass liten sannolikhet, i kombination att denna har minskat i de senaste modelluppdateringar, ser det inte ut som att FI kommer att klara Riksdagsspärren om partiet inte får rejält med vind i sitt segel, och det ganska snart.

 

Vad gäller Oppositionspartiernas förmåga att regera med egen majoritet backar de likaså i och med de två nya undersökningarna, däremot inte särskilt mycket, 4 %. De har nu en 56 % chans att få egen majoritet i Riksdagen. I grafiken kommer ni nu också att få se det inversa förhållandet mellan de två blocken, detta efter att det påpekats ett intresse att få se den informationen explicit i modellen, inte bara implicit. Det ska då ytterligare en gång påpekas att när det står utskrivet Alliansen + SD innebär detta bara att det är den motsatta majoriteten till Oppositionen vilket inte är en antydan om ett samarbete. I och med att Alliansens chans att få egen majoritet, vid val idag, i stort sett är obefintlig säger det inversa förhållandet förr hur stor sannolikheten är att SD blir vågmästarparti.

 

0
Shares

Oppositionen och Sannolikheter – 13 augusti

PratlogoEfter att ha uppdaterat sannolikheterna kring Riksdagsspärren är det också dags att titta på Oppositionens chans att nå majoritet. Och denna gången blir det extra intressant att titta på sannolikheten då det nu inkluderar ett nytt mått för att mäta majoritets-sannolikheter.

I det förra inlägget lades det till en brasklapp i inlägget för att analysen grundade sig i den typ av beräkning som gjordes för partierna kring riksdagsspärren. I och med detta kikade vi på sannolikheten för att Oppositionen noteras in över eller under 50 %-strecket. Utifrån dessa förutsättningar är detta också en matematiskt korrekt bedömning, men inte ett bra mått på Riksdagsmajoritet. I och med att Riksdagsmajoritet bygger på mandat och inte huruvida ett block får över 50 % är nu en ny beräkning av majoritet framtagen som istället baserar sig just på mandatfördelning. Som ni kan se i grafiken finns dock den gamla sannolikhetsberäkningen också med, men kommer att fasas bort då den inte alls är lika intressant som att räkna på mandaten.

Och som ni ser i grafiken innebär detta en stor skillnad i chansen för Oppositionen att få Riksdagsmajoritet. Sannolikheten, måtten emellan, ökar från 11,0 % till hela 60,4 %. Detta kommer sig av att det är en så pass stor del av opinionen som kommer att rösta på partier vilka inte klarar Riksdagsspärren där Feministiskt Initiativ står för den stora delen men även Kristdemokraterna som inte presterat över 4 % i alla opinionsmätningar. Meda andra ord kan man säga att Oppositionen har en 11,0 % chans att få en majoritet av rösterna och en 60,4 % chans att få Riksdagsmajoritet.

 

Sedan den senaste mätningen kan vi dock konstatera att Oppositionen tappat en hel del i sannolikheten att nå 50 % av rösterna (vilket är den jämförelse vi kan göra sett till den tidigare mätningens data), från 65,6 % chans till 11 %. Detta är en markant förändring, men som tidigare sagt har de fortfarande en mycket god chans att ändå gå vinnande ur valet, 60,4 %.

Förändringen av sättet att mäta Riksdagsmajoritet på innebär också två andra fördelar, inversen och Feministiskt Initiativ. För inversen syftar jag på de 39,6 % vi får fram om vi subtraherar 100 % med 60,4 %. I detta fallet innebär det att det är 39,6 % sannolikhet att Alliansen tillsammans med Sverigedemokraterna får Riksdagsmajoritet. Med detta sagt vill jag direkt poängtera att jag inte antyder att de skulle regera tillsammans. Men i och med att Alliansen inte i något scenario får egen Riksdagsmajoritet är det korrekt att säga att det är 39,6 % sannolikhet att SD blir ett vågmästarparti. Den andra fördelen är att vi kan inkludera Feministiskt Initiativ som en eventualitet. Som jag nämnde i det förra inlägget om Oppositions-majoritet är det ganska troligt att FI skulle stödja Oppositionen om de skulle ta plats i Riksdagen och denna eventualitet går med detta mått nu också ta med i beräkningen. Men, i och med att majoritet i detta fall är ett absolut mått som grundar sig i förhållandet över/under 175 mandat har för dagen FI ingen bäring för Oppositionen. I de scenario där FI tar plats i Riksdagen har nämligen Oppositionen redan Riksdagsmajoritet vilket innebär att FI inte bättrar på statistiken. Men för framtida mätningar kan detta definitivt komma att bli en intressant aspekt.

0
Shares

Oppositionsmajoritet och sannolikheter

PratlogoJuli är snart slut och opinionsundersökningarna lyser fortfarande med sin frånvaro. Det är nu snart en månad vi senast fick ta del av en färsk opinionsundersökning och en viss rastlöshet att uppdatera modellen infinner sig. I och med att modellen är ”levande” då den bygger på tidsfaktorn (vilket går att läsa mer om i detta tidigare inlägg) har vissa mindre förändringar observerats där de intressanta är att Moderaterna backar till 21% och Miljöpartiet ökar något till 11,7%. Däremot kan vi komma att se större förändringar när de första ”höst”-mätningarna kommer ut i veckorna som följer då dessa kommer att bli förhållandevis högt viktade i modellen vilket kommer bli mycket intressant.

Medans vi väntar på det tar vi istället och kikar vidare på sannolikheter vilket vi börjat undersöka de senaste veckorna. Tidigare tittade vi på C, KD och FI:s chans att klara Riksdagsspärren i höstens val och vi ska nu fortsätta göra denna typ av undersökning. Denna gången tittar vi däremot på ett annat gränsland, det kring 50%-sträcket. Som det har sett ut ett tag i opinionsundersökningarna har Oppositionspartierna (Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet) tillsammans legat och pendlat kring majoritetsställning och därmed kan vi göra en liknande analys kring vad sannolikheten, eller chansen, att Oppositionen får Riksdagsmajoritet.

Det ska här tilläggas att när jag säger ”chansen”, likt i det förra inlägget kring C, KD och FI, har detta ingenting med ett personligt politiskt ställningstagande att göra, då flera säkerligen istället hade valt att karaktärisera det som en ”risk”. Anledningen till att använda ordet ”chans” är att det bidrar till bredare förståelse, i motsats till ordet ”sannolikhet”.

Så, hur stor är då chansen att Oppositionen får majoritet i valet? Svaret är 65,6 %. Och vad betyder då denna siffra? Jo, den säger att det är förhållandevis sannolikt att Oppositionen hade fått egen majoritet om det varit val idag. Vad det däremot inte säger är att det är 34,4 % chans att Alliansen behåller sin Regeringsställning. Som det ser ut idag har Allianspartierna i stort sett ingen statistisk chans få egen majoritet i Riksdagen. Det ligger då närmre sanningen att säga att det är Sverigedemokraterna som har en 34,4 % chans att få någon form av vågmästarroll. Däremot är även detta en sanning med modifikation då Feministiskt Initiativ har en realistisk chans att bli ett Riksdagsparti i vilket fall de med största sannolikhet kommer ingå i Oppositionsblocket.

 

65,5 % är förstås en mycket bra siffra för Oppositionspartierna. Att gå in i en valrörelse med den marginalen är något som partierna ska vara glada över då det ger en skjuts in i valrörelsen vilket kommer inge självförtroende. Detta kommer att vara nog så viktigt för Oppositionen då vi redan nu kan notera vad den stora valfrågan kommer att bli; Regeringsdugligheten.

En liten brasklapp ska däremot tilläggas detta inlägg. Denna beräkning är nämligen inte lika statistiskt korrekt som de tidigare beräkningarna för partierna kring 4 %-spärren. Anledningen är att det finns en del eventualiteter som gör att det är svårt att modellera lika exakt som det går att göra på parti-basis (så som att KD eller C åker ur Riksdagen eller huruvida FI kommer in eller ej). Detta mått berättar främst vad sannolikheten för att Oppositionen får majoritet i valet, hur sedan mandaten fördelas och därmed vem som kan bilda Regering kan alltså skilja sig. Men sett till dagens resultat är bedömningen helt korrekt.

0
Shares